Magkänslan

Det finns förmodligen en väldigt romantisk och en ytterst klinisk bild av vad vår magkänsla är. Jag vill så gärna tro att jag har en lite speciellt magisk känsla i min mage som kan spå om min framtid, och kanske är det så! Men om jag plockar bort ett magiskt språk och kallar det hela för erfarenhet och intuition, rädsla och hormoner, så kanske jag närmar mig en mer realistisk sanning ?

I detta inlägg kommer jag inte att djupdyka i några kliniska studier kring neurologisk forskning eller ge dig några konkreta råd på hur du borde använda din magkänsla i ditt beslutstagande. Men jag hoppas att mina tankar och reflektioner kan väcka ett intresse hos dig och kanske göra dig lite mer medveten kring ditt sätt att känna och tänka när du tar beslut. 

Vi vet att vi har två samarbetande delar av vårt nervsystem som styr de omedvetna funktioner som vi behöver för att överleva.  Dessa styr bland annat våra organ, magen och tarmarnas olika funktioner, men också de livsnödvändiga funktioner vi behöver om vi måste fly för våra liv.
Genom hela ditt liv upplever du faror och behagliga upplevelser om vart annat. Dessa minnen lagras och sållas bort, utan att du behöver trycka på någon “spara” knapp, detta sker alltså automatiskt.   
När du senare i livet, eller kanske redan samma dag upplever något som kan liknas vid någon tidigare situation, så kommer din kropp att reagera på detta och du blir medveten om din känsla.

Min personliga uppfattning är att detta är en del av det vi kallar vår magkänsla. Inte enbart, men den typen av magkänsla som vi kan koppla ihop i vårt medvetna, där vi tydligt kan säga nej till en person eller situation pga. denna. Men hur är det då med känslan som vi inte helt förstår var den kommer ifrån? Är det inte så att det som oftast ändå är en dålig magkänsla vi pratar om? Jag möter tex en del personer i mitt jobb som får en jätteobehaglig känsla i magen, tom ångest när jag frågar om dem tränar på gym. När jag frågar vad dem har för tankar kring detta att gå till ett större gym, eller bli medlem någonstans så är deras svar eller reaktion något som ser ut som en rädsla blandat med en dålig magkänsla. Jag upplever ofta att det är en kombination av okunskap och förutfattade meningar som skapar denna negativa reaktion. Det är nästan ett slags flykt beteende med ett svar som ofta inkluderar - att det är inget för mig, tanken på att gå till ett gym känns inte alls bra.   

Kan det vara så att vår hjärna, att du och jag inte tycker särskilt mycket om förändringar? Jo, det vet vi redan, men hur känns det i kroppen när vi ställs inför frågan?
När vi inte har alla svar rakt framför oss, och därför inte helt tydligt vet vilket val vi står inför. Att vår hjärna då uppfattar detta som en slags fara, - det vi inte vet något om är det bäst att vi håller oss borta ifrån?!

Och kan det därför vara så att när känslan i stället är behaglig och överväldigande att vi i tidigare åldrar och med mindre erfarenhet lättare kastar oss handlöst in i lyckan, men i senare tid lärt oss att sova på saken?

Jag skulle gissa att vi är väldigt dåliga på att veta när vår magkänsla faktiskt stämde. Hur ofta får vi tillräckligt med information kring tex denna person vi tror oss inte tycka om? Var detta verkligen en så obehaglig person?
Sällan går jag emot min magkänsla för att se om jag kan motbevisa mig själv. 

Där lyckan eller känslan visar sig bekräftad direkt är det lätt att komma ihåg, men hur var det med alla de gånger du hade fel? Hur skulle den statistiken kunna se ut? 
Kanske var det inte så illa att testa den där nya sporten, att ta en personlig tränar timma med den där kvinnan som såg så arg och farlig ut när hon tränade sina kunder.

Känslor som styr oss, eller vi som styr våra känslor?
Inom personlig utveckling, ledarskap och mental coaching så talas det ofta kring detta med målsättningar, handlingsplaner och att ta kontroll över din situation. Det är fantastiska redskap för att nå sina mål, det skulle jag aldrig säga något om. Däremot vill jag som Osteopat och medmänniska även dela hur viktigt jag tror det är att samtidigt få utlopp för de känslor som skapas i olika situationer. Jag anser att det är en kontrollerad samt okontrollerad balansgång det handlar om. Att tex en god magkänsla i vissa samband är svar nog, medan i andra viktiga val kanske magkänslan måste analyseras kritiskt för att inte sätta stopp för en utveckling som grundats i en rädsla för just att kunna utvecklas.
Bara genom att analysera din egen magkänsla och kunna ge dig själv fem exempel på vad denna känsla kommer ifrån, kan kanske göra dig ännu lite mer medveten kring om denna skall få styra ditt val.
Som tex att inte börja träna för att denna magkänsla känns obehaglig. Varför är den obehaglig? Ofta så tror jag att tankar som: - Det är bara vältränade personer på det gymmet. - Jag passar inte in där, eller att rädslan för att man skall göra bort sig på något vis stoppar många.

Romantik och fjärilar i magen
Vår kropp utsöndrar lyckohormoner när vi mår bra och stresshormoner när vi mår dåligt eller måste skynda oss till bussen, för att uttrycka det enkelt. Dessa hormonutsöndringar styrs nämligen av de två nervsystem som jag tidigare nämnt.
Kan det vara så att vår magkänsla är en reaktion på de hormoner som utsöndras i dessa olika situationer?
Då är det kanske inte så konstigt att vi inte i ord kan uttrycka exakt hur vi känner, men att vi samlar denna information av känslor inom oss och kallar detta min magkänsla. Det är inte särskilt konstigt att vi inte kan tala om hur eller varför vi känner oss lite illa till mods eller galet pirriga i magen om detta är en hormonell påverkan i din kropp, men i stället använder dessa ord.

När det går fel
Om vi inte får redovisat för oss själva vad resultatet hade blivit om vi gick emot vår magkänsla, så får vi aldrig ett svar på om något kanske till och med hade blivit ännu bättre om vi gjorde det, alltså inte lyssnade på vår magkänsla. När det gäller nya relationer eller kärlek, så kanske man skall försöka lära känna en person lite mer innan man väljer att lyssna på sina hormonella utsöndringar…? Detta är en reflektion som gäller såväl fjärilarna som rädslan eller den obehagliga känslan i magen.
Tänk om det var händelsen någon timma innan ditt möte som påverkade hur du kände dig, och inte hade något med den person du nu mötte att göra.
Jag tror att det är viktigt att kritiskt granska din egen känsla och fundera över var den faktiskt kommer ifrån. Annars kan du förmodligen falla offer för både dina inlärda mönster, andras rädslor och flyktiga tankar. Kanske går du miste om en upplevelse eller en person som faktiskt kan komma att växa till något fantastiskt och ge dig glädje i ditt liv.

En blixtsnabb lösning 
Vad jag som Osteopat, människa och över genomsnittet (har inte evidens för att säga detta) intresserad person har att säga om saken, är väl egentligen den att vår magkänsla är en blixtsnabb reaktion på vårt livs olika situationer, där vi genom känslan inom oss försöker tolka det som sker i vår omgivning.
Det är dock sällan vi måste ta beslut som baseras på liv och död i vår vardag. Och hur blir det då? Att fullt ut förlita dig på denna känsla vore inget annat en galenskap enligt mig. Just för att ett beslut i en kritisk situation, inte värderas av vilka konsekvenser detta har i efterkant. Det är ett där och då beslut som är kortsiktigt, för att du skall få en indikation på vilken riktning du skall ta, oberoende av vart din önskan om att landa var.
I vissa fall borde vi kanske ta fram den där check listan för att se om personen vi söker har de kriterier vi så gärna önskar oss för att nå vårt mål, och inte enbart lyssna eller känna efter bara där och då. Men som i en annan situation, såklart tacka nej till ett sällskap som inte ger en känsla av glädje när vi delar vår tid. 

Gå på lina mellan dröm och verklighet
Romantiken kring fjärilarna och kärleken, kan vara en indikation på din längtan efter något du känner inom dig och en manifestation i något du upptäcker på utsidan. När dessa, låt oss kalla det förhoppningar möts, tror jag att du känner fjärilar i magen eller känner dig exalterad över tex det nya jobberbjudandet vid första anblicken.
Jag tycker att man skall låta sig glädjas åt denna känsla, den gör oss gott och skapar en kraft som är svår att slå. Men jag tror även att man skall vara försiktig med att utesluta möjligheter bara för att fjärilarna eller extasen inte uppnår den förväntade nivån. Vilka faktorer som kan spela en viktig roll här, kan ju faktiskt vara balansen. Den balansen som du har bäst nytta av i längden, den som kanske skapar längst lycka och glädje mellan dina drömmar och din verklighet. 

Som jag ibland uttrycker det, så hoppas jag att du med detta kan försöka att vara lite smartare än din egen hjärna och dess hormonella utsöndringar, och kritiskt granska dig själv och dina känslor i ett öppet försök att nå dina drömmar!

Emelie